Tankar - mitt mående

En sak som är bra med min sociala fobi/rädsla för andra människor... är att det är lugnt när jag har Elin med mig, då uppför jag mig relativt normalt (tror jag), det är när jag blir själv, ensam, när jag har lämnat Elin ångesten slår till och det blir en jobbig situation.
 
Om folk inte hade så många åsikter och var tvungen att delge mig dem skulle det oxå vara lättare... om jag inte tog åt mig utan bara viftade bort andra människors ord skulle det vara lättare.
 
Helt klart får jag mer ont både i ryggen och magen när jag "går för långt", detta "för långt" kan tyvärr vara hur långt eller kort, helt beroende på min "dagsform".
 
I går kväll efter det vi ätit middag gick jag ut med Bullen, en promenad som i kväll var för lång, jag har förjävla ont, både i ryggen, från bh-bandet ner till rumpan... typ, samt i magen, det känns som träningsvärk i magen, de magmuskler jag inte har värker, skitskumt.
 
Sträckan jag och Bullen gick är en sträcka som tar ca 20 minuter, kuperad terräng, men absolut lätt att gå, som jämförelse kan jag säga att Elin, har följt med och gått denna promenad sedan hon var 3 - 4 år.
 
Det är nu drygt 3 1/2 timme sedan jag tog alvedon + tradolan och enligt ordination bör det vara närmare 8 timmar mellan varje dos, men nu har jag så förjävla ont att jag lätt skulle kunna ta mer tabletter.
 
Jag tror eller rättare sagt vet, att jag helt klart mår bättre av att komma ut och röra på mig, i min egen takt, att få gå en promenad själv med bara hunden som sällskap ger mig ro, ett inre lugn, men ska jag ha så jäkla ont efteråt är det inte kul och det blir ju mindre skoj att gå ut när jag vet att resultatet efteråt är mer värk och sämre mående.
 
Det är ju detta, att jag mår sämre efter en aktivitet (vare sig den är positiv eller negativ) som dels påverkar mitt liv på så vis att jag undviker det jag vet försämrar mitt mående och dels gör att jag blir ledsen, deprimerad av att det inte känns bra, att det inte går framåt, jag borde väl kunna bygga muskler och klara t ex promenad utan bli sämre, det är ju helt jävla sjukt att alltid (i princip) halka tillbaka två steg, att aldrig gå framåt och känna förbättring.
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0